Denne kirken ligger i tettstedet Sankt Olof et stykke fra byen Simrishamn i kommunen av samme navn, på østkysten av Skåne.
Tettstedet het opprinnelig Lunkede, men med den store kirken der ble det efter hvert Sankt Olaf ved Lunkede, og til slutt droppet man det siste.
Kirken ble bygget i tidlig middelalder, men er utvidet til to skip på 1400-tallet, og restaurert på 1870-tallet[i].
Det er visst sagt at det var et kapell, også viet St Olav, før kirken, men det synes som om dette er tvilsomt. En bok, fra 1819, om Sankt Olofs forteller litt om kong Olav, hans liv og endelikt, og at han ble erklært helgen som Sanctus Olavus eller Sanct Olof, og for å gi et inntrykk av forfatterens egen stil gjengis et avsnitt av boken[ii]:
«Inom en ganska korrt tid blefwo nu ock en stor Underwerk S. Olof tillagda. Wid hans dód skulle Himmelne gifwit ifrån sig flere Eldsken och Jorden, så som tecken till dess stora sorg, óppnat oräkneliga Wattukällor. Bestrykandet med hans swärd eller yxa troddes bota allahanda Åkommor og Sjukdomar, och pådragandaet af hans kläder ansågs fór det werksammaste medel att förlänga lifwet och befordra lätt Barnsbórd m. m. Hans rykte utbredde sig derfóre så widt och hans namn kom i så stort anseende, att, till hans ära, icke allenast Pelegrimsfärder, ifrån många och aflägsna Orter, blefwo anställda till hans graf, utan ock Kyrkor och Altaaren, Kloster og Minnestoder uppresta, ja ock Källor inwigda, och efter honom uppkallade. Ibland dessa äro S. Olofs Kyrka, Källa och Capell i denna Socken.
Anmärkning 1. Wid pass 300 alnar ifrån Kyrkan, i sóder, är den bekanta S. Olofs Källa. Hon hafwer den egenskap, att, om wattnet, än alldrig så hastigt, uppóses, lóper watten ur källådrorna, nästan likså hastigt, fram. Allmogen är af den ófwertygelse, att detta watten äger en besynnerlig läkande kraft och kan bota, då man badar sig dermed, allahanda yttre skador så som Ógonflussar, Huggsår, Kräftskador och Ledwridningar m. fl. och, då man dricker deraf, hwad inre sjukdom som helst. Det hämtas fórdenskull ganska flitigt, året igenom, och ofta ifrån många mils afstånd. Det berättas ock, att S. Olof är wid detta ställe ihjelslagen, men meningen skall nog wera den, at Källan uppkommit samma år S. Olof blifwit mórdad. Likwäl är den berättelse troligare, att Konung Olof, under sitt wistande i Socknen, sjelf uppfunnit og låtit upprensa den fór sin Hofhållning, då icke nogot bättre watten fines på hela Orten.
Anmärkning 2. Åter wid pass 300 alnar ifrån Kyrkan, i norr, har detgamla S. Olofs Capell stått. Detta ställe är mycket märkwärdigt, fastän flera Antiqurier, till och med under min härwaro, warit här och, som hastigast, besätt Kyrkan och ingen ting widare. Grundmurarne, som nu kallas Capellets Grund, äro än i dag i behåll. Wid mätning finner man, att detta Capel warit 16 alnar långt och 8 dito bredt. Stället är tillika omgifvet af en temligen hóg jordwall. Berättelsen härom är den, att S. Olof lätit uppfóra denna boning. Detta kan wisserligen wara mójligt, ja ock, som det tillika säges, at Konung Olof någon tid sjelf bodt här i Socknen. Det tros af Allmänheten, att han bode på S. Olofs Gård. Är det så i sanning, har det fórmodlingen warit, när han, efter Sjóträfningen med Konung Knut wid Åhus, låg med sin Flotta i Helje-Å. Kaske ock Olof då bodde i sjelfva Capellet och sedan, när han for tillbaka til Norrige, ófwerlämnade deet Socknen till en Helgedom. Likwäl då man noga betraktar stället och Jordwallen der omkring, skulle man snart kunna tro, at det i bórjan icke warit ett Capell utan i stället ett Gómstället i denna aflägsna Skogtrakt och derjemte et fäste wid nogån ofórmodad ófwerrumpling. Att det sedermera warit ett Capell tillkännagifwer det namn, hwarmed stället än i dag kallas».
Den svenske kirken beskriver[iii] kirken slik:
«Kyrkan byggdes ursprungligen under tidig medeltid, men var då betydligt mindre. Långhuset med två skepp kom till under 1400-talet, kanske på grund av ökad tillströmning av pilgrimer. Minnen av dessa kan vi se på stenpelarna i kyrkan där man ristat sina bomärken, för att på detta sätt lämna kvar något av sig själv på platsen.
Pilgrimerna lämnade också penninggåvor till kyrkan, och även om socknen var minst i Skåne blev kyrkan rik tack vare alla dessa
gåvor, något vi bland annat kan se i form av det stora altarskåpet, som är från mitten av 1400-talet och antagligen tillverkat i Lübeck. Mittpartiet framställer Golgata-motivet med en stor mängd figurer samlade kring Frälsarens kors. På flyglarna finns sexton bilder på manliga helgon, och då dessa dörrar stängs under fastan visas passionshistorien i sexton bilder. Dessa bilder blev mot slutet av 1700-talet övermålade med vit färg men återställdes i slutet av 1950-talet.
Ännu i dag finns en Sankt Olofsbild i kyrkan. Den hänger på korets norra vägg men hade sannolikt ursprungligen ett eget altare. Stelt stirrande håller han en yxa i höger hand. Yxan som är en modern kopia, troddes kunna bota sjukdomar. Och vattnet i hans källa strax väster om kyrkan sades ge god fruktbarhet till den som tvättade sig i det, drack det och offrade i det.
Helgonet Sankt Olofs minne firades alldeles särskilt vid bestämda dagar. Olofsdagen, den 29 juli,var den största festdagen, men pilgrimer lär ha anlänt till kyrkan under större delen av den varmare årstiden och speciellt i anslutning till stora kyrkliga helger.
Efter reformationen bekämpade den protestantiska kyrkan med styrka denna – som man sade «vidskepelse», och när superintendenten i Lunds stift Mads Jensen Medelfar gjorde visitation i kyrkan den 3 mars 1627 blev han förfärad över att Sankt Olof-kulten fortfarande firades i kyrkan.
Allmogen tillbad en 0lofsbild som man hade klätt i linnekläder. Bilden kastade ur kyrkan och helgonets kläder revs inför församlingen sönder. De plagg som kunde användas fördelades sedan bland de fattiga i socknen. Mads Jensen Medelfar hade förmodligen knappt försvunnit ur socknen innan Sankt Olof-bilden var tillbaka i kyrkan, och församlingsprästen fortsatte att blunda för firandet – förmodligen på central plats, placerad där det så kallade Trefaldighetsaltaret finns idag.
Fortfarande i slutet av 1700-talet firade man Olofsfest här, och en präst har beskrivit hur offrandet gick till i början av 1800-talet. Böneritualen hade en bestämd gång. Först knäföll man inför Olofsfiguren, varvid böner lästes. Om möjligt blottade man den sjuka kroppsdelen. Därefter togs yxan ur figurens hand varefter den ströks mot kroppen nio gånger. Efter var tredje gång hängdes den dock tillbaka så att den åter kunde laddas med undergörande kraft. Efter ritualen gjordes själva offret i form av exempelvis mynt, och ritualen avslutades sedan med fler böner.
Under ledning av domkyrkoarkitekten Helgo Zettervall restaurerades kyrkan på 1870-talet, men ännu finns spår av de medeltida traditionerna.
Fortfarande finns exempelvis tre av de ursprungligen nio sidoaltarna kvar.
På altaret i södra långhusväggen, invid den järnbeslagna dörren finns en skulptur som kallas Anna Själv Tredje, en bild som är helgad åt Sankta Anna, mor till jungfru Maria, och som också avbildas tillsammans med Jesubarnet. I altaret finns en liten fördjupning och en murad nisch där olika typer av offergåvor kunde lämnas.
Altaret i kyrkans nordvästra hörn är vigd år jungfru Maria, och även där finns en nisch i altaret. Denna nisch var dock inte till för offergåvor utan för vigd olja som skulle användas av prästen vid sista smörjelsen. Altaret har också i äldre tider kallats smörjelsealtaret.
På skåpets flyglar ser vi åtta kvinnliga helgon, som vi kan identifiera genom deras olika tribut. En av dem är Den Heliga Birgitta, direkt till höger om Jungfru Maria.
Det altare som står vid den östra mittpelaren är slutligen vigds åt Trefaldigheten, och altarskåpet, som liksom de övriga är från 1400-talet, föreställer en nådastol, där Gud fader sitter med den korsfästen Kristus framför sig.
Predikstolen med sina bilder på evangelisterna och deras respektive symboler är från 1620-talet och har tidigare haft sin plats närmare långhusets sydöstra hörn, så att den lämnade fri sikt genom triumfbågen.
Vid sidan om predikstolen finns den så kallade martyrtavlan, som förmodligen är från mitten av 1600-talet, och som visar apostlarnas martyrdöd enligt legenden. Här finns också bilder från Jesu liv, från bebådelsen till himmelsfärden.
Dopfunten är troligen från början av 1100-talet, och har ett vackert mässingsfat från 1626 med namn på två kvinnliga donatorer inritade: ”Jungfru Sissele Unre” och ”Catharina Mellentin”.
Det fanns redan på 1600-talet enorgel i kyrkan, förmodligen placerad på samma plats som den nuvarande. Från slutet av 1700-talet och fram till 1893 var kyrkan utan orgel. Då fick Elfström i Ljungby uppdraget att bygga en orgel, och denna var i bruk till 1970, då den nuvarande orgeln byggd av Mårtenssons i Lund kom på plats. Fasaden till denna ritades av arkitekt Torsten Leon-Nilsson».
Rundt 300 meter syd for kirken ligger den kilden som er nevnt ovenfor. Den er beskrevet, litt tørt, av den svenske riksantikvaren[iv]:
„Offerkälla, rund, 2 m diam och 0.8 m dj. Fordrad med kallmuraderåstenar. I NÖ kanten leder en stentrappa, 1 m l och 0.8 m br, ner till vattenytan. På båda sidor om trappan är en mur avsten,0.9 m h och 0.3 m tj, vilken fungerar som räcke. Källan harutlopp åt S.”
For den som ikke har anledning til å besøket S:t Olofs, er det mulig å se interiøret her, og en kort film (litt under seks minutter) der.
Det hotellet som ligger nærmest kirken er en 8-10 kilometers biltur unna, og når Simrishamn er 20 kilometer vekk, er det antagelig like greit å finne noe der, hvor det også er et større utvalg hva gjelder pris. Mer eller mindre samme forhold gjelder for restauranter og andre muligheter for å få seg noe å spise. Og skal man ha et glass av noe, er det slik at Simrishamn er det nærmeste – men det er i hovedsak spisesteder som byr på dette.
Siden Sankt Olof ligger litt for seg selv og ikke egentlig er på veien til eller fra noebetydelig sted, er den en landsby man kanskje ikke kommer tilbake til, og da kan det være av interesse å vite, i forveien, at Sankt Olof har stasjon for enmuseumsjernbane, Skånska Järnvägar, som strekker seg fra Brösarp til Gärsnäs, men som i praksis bruker Sankt Olof som endestasjon. Den ligger en kilometers vei kirken, mot øst. Jernbaneselskapet selger normalt billetter til småturer, men man kan også leie et tog om man kunne ha lyst.
Om man vil besøke kirken er adressen:
Andre kontakter er